Mystikern Henrik Gustaf

Han föddes år 1756 på Hossmo Ladugård i Hossmo socken (Kalmar), och kom som löjtnant till Stockholm 1783. Där fick han stort inflytande i kretsen kring hertig Karl, genom att säga sig kunna kommunicera med den döda drottning Lovisa Ulrika, hertigens mor. Han sände en varning med en förutsägelse till kungen i Italien 1784, som framkallade en störning i förhållandet mellan kungen och hertigen. Reuterholm ogillade honom, fick honom bortsänd och "avslöjade" honom fullständigt 1785, då hans karriär som mystiker tog slut, men han stod i brevväxling med hertigen även i fortsättningen.

År 1791 gifte han sig på Hallnäs i Ramkvilla socken med Eva Helena Ehrenstråhle, född 1767, † 1812 på Angelskogs herrgård i Ronneby, dotter till översten Hans Ehrenstråhle och Maria Elisabet Uggla.

Prinsessans skattgömma
Under århundraden hade ryktats om att en stor skatt av guld och silver skulle finnas gömd i källaren till husen vid Baggensgatan 23 och Österlånggatan 24 i Stockholm – det Stockholm som senare kom att kallas Gamla stan. Under 1700-talet byggdes husen samman och fick förstås också gemensamma källarvalv.

I en annons i Stockholms Posttidningar i juli år 1767 tillkännagavs att huset nu var till salu. Den var insatt av husets ägare, Magnus Ahlström, en sjökapten som själv bodde på Djurgården och gick under öknamnet "Ottomaniska porten" på grund av sitt ovettiga trut…

Ahlström hade själv året innan gett sig på att tillsammans med stadsmathematicus Lars Anders Chierlin leta efter dessa skatter. En förtrollad prinsessa hade uppenbarat sig och befallt honom att gräva, sa han… Men ingen enda skatt kom fram. Med dessa rader om sägnens löften erbjöd han i stället intressenter att köpa in sig i ett bolag, som skulle ta över de båda husen för 180 000 daler kopparmynt. Men inga spekulanter hörde av sig.

Om ryktet om skatten var sant skulle det ha varit en lönande investering. En tunna guld var under 1500-talet lika med 100 000 riksdaler, på 1600-talet 100 000 daler silvermynt. Under 1700-talet föll värdet på tunnan guld, men omräknat blev det ändå 33 000 riksdaler år 1767, och här fanns alltså utsikter att hitta 130 gånger detta belopp…

Nej, år 1767 fanns det ingen som trodde tillräckligt på ryktet om den stora skatten för att vilja investera så mycket pengar. Det tycks som om Ahlström var ganska ensam om att hysa förhoppningar om denna rikedom. Eller kanske inte ens han, men 180 000 daler kopparmynt trodde han sig om att kunna tjäna på sin affärsidé.

Men många år senare, år 1784, påbörjades ändå vissa hemliga undersökningar i de djupa källarvalven. Vid denna tid var mysticismen lite på modet. Gustav III:s bror, hertig Karl, var "styrande mästare" i Frimurarorden. Hertigen själv, riksrådet Fredrik Sparre, friherre Eric Ruuth och greve Gösta Stenbock ledda av löjtnanten och mystikern Henrik Gustaf Ulfvenklou – alla frimurare – hörde till den grupp som tidigt en morgon i februari 1784 smög ner i källargångarna till Baggensgatan 23 och Österlånggatan 24. Undersökningarna fortsatte till i maj samma år utan framgång.

Men Ulfvenklou gav sig inte. Mystiker som han var litade han säkert till sin förmåga att beveka övernaturliga krafter. Han lyckades leta upp en "swart Gubbe, som är onaturligt hemma i skattegrävningar" och som redan grävt upp "öfwer 15 skatter". Han tog gubben, som var en vanlig allmogeman vid namn Håkan Persson, och sina frimurarbröder med sig och begav sig ånyo till huset. Dessa herrar – frimurarbröderna iklädda mässhakar och med kors och svärd i händerna, Ulfvenklou med slagruta, och så gubben Persson som säkert mumlade sina tidigare påstådda framgångsrika besvärjelser – lyckades inte heller denna gång med att frambringa den gamla källarens dolda guld- och silverskatter.

En annan frimurarbroder, hertig Karls gunstling Gustav Adolf Reuterholm, kände sig emellertid lite avundsjuk på Ulfvenklous inflytande över hertigen. Så Reuterholm såg till att denne blev kommenderad till sjöss under en längre tid, och i praktiken blev han alltså utmanövrerad ur projektet. På så sätt kunde Reuterholm själv ta ledningen över skattgrävningarna. I stället för framförallt trollkonster och ceremonier lejde han denna gång några grävare ur den vanliga folkhopen att mera handgripligt söka efter skatterna, men fortfarande utan resultat.

Vissa tror att skatten ligger kvar där än. För visst kan en sådan finnas om än inte fullt så stor. Bruket att mura in t.ex. myntskatter i kyrkväggar är känt redan från medeltiden och detta skulle ju ha skett före reformationen. Och låg här ett kloster med tillhörande kapell, så varför inte… och den moderna slagrutan, metallsökaren, kanske är mera tillförlitlig…

Andra tror att Ulfvenklou hittade skatten, men behöll den för sig själv.

<<

Mattias Loman © 2008-2009 • Källor • Gästbok