|
|
Fårebo Säteri
Den gulmålade karolinergården ligger bedövande vackert på en höjd i ena hörnet av den långsmala Fårbosjön. Gården flankeras av två rödmålade fatburar med toppiga tjärade s k faltak (bräder lagda omlott). Säteriet upplät mark på 1930-talet åt det alltmer expanderande samhället. Det har alltsedan 1600-talet spelat en central roll i bygden. Redan på 1500-talet fanns det en större gård här. Ursprungligen hette det Fålaboda.
Fahrebo kom som nytt namn 1651 och från 1665 stavades det Fårebo. Namnet har sannolikt anknytning till får, för i närheten av Fårbo finns två byar som också har får-klingande namn - Baggetorp och Jämserum (Jäms är förvanskning av det gamla ordet gräms som betydde får).
Foto: Mattias Loman 2005
Nuvarande Fårbo bestod på 1500-talet av flera hemman, nämligen gårdarna Fårebo, Bollnäs och Fornebo. Fornebo, som troligen revs på 1680-talet låg på västra sidan av Viråns utflöde i Fårbosjön. Detta Fornebo kan ha varit en forntida bebyggelse i Fårbo. Även Bollnäs var säkert ett tidigt byggt kronohemman.
Ätten Hammarskjöld
Den 6 juli 1607 utfärdade kung Karl IX ett brev om förläning av Fårebo. Dessa förläningar innebar att adeln fick stora egendomar av kungen. Det var ståthållaren på Borgholms slott, överste Per Mikaelsson (ätten Hammarskjölds stamfader) som förlänades större delen av Misterhults socken. Han var född omkring 1560 på Öland och deltog i de flesta av Karl IX:s krig, samt adlades för sina förtjänster år 1610 med namnet Hammarskjöld. När han inte var i fält bodde han mestadels på Wirbo säteri, också det i Misterhults socken. Gårdarna som Hammarskjöld ägde sköttes av lantarbetare och frälsebönder som var utspridda på de olika gårdarna. 1646 dog Per på Tuna säteri i Tuna sn (som ännu idag är sätesgård för ätten Hammarskjöld), och lämnade efter sig enorma jordegendomar.
Fyra år efter faderns död ärvde yngste sonen, majoren Arvid Hammarskjöld Fårebo, Bollnäs och torpet Fornebo och en del andra gårdar. Fårbo var ju ett vanligt bondhemman, så Arvid ordnade år 1653 så att det formellt omnämndes Fårebo säteri. Gården blev ett adligt säteri och dess historia som självständigt räknas från år 1650, dvs då major Hammarskjöld övertog gården. Arvid dog 1678 och begravdes i Döderhults kyrka, där hans adelsvapen sattes upp.
Ätten Ekenberg
Arvid var gift med Anna Dorotea Patkull, och deras äldsta dotter Christina Elisabet gifte sig 1672 med kommendören Johan Ekenberg. "Fru Stina", som hon kallades, förekommer flitigt i kyrkoböckerna som fadder åt barn, och var mycket frikostig mot de nödställda i socknen. Hennes man kommendören övertog gården efter svärfaderns död, men strax efter övertagandet 1678 blev gården nedbränd i danska kriget (1675-1679). Ekenberg återuppbyggde säteriet igen, som stod färdigt 1685. Under hans tid uppfördes även de två fatburarna med pyramidtak som effektfullt flankerar infarten till säteriet. Även en trädgård med fruktträd och bärbuskar anlades, med hjälp av en holländare. 1693 avled Johan Ekenberg under krigstjänst i Karlskrona. Alla hans barn var då omyndiga.
Den bonde som då brukade Bollnäs, Olof Nilsson, fick i uppdrag att bruka Fårebo säteri. Efter honom brukade sedan kapten Hans Mörner som var gift med Ekenbergs äldsta dotter Anna Christina gården till omkring 1705.
Yngste sonen kapten Erik Johan Ekenberg övertog sedan omkring år 1714 gården efter att ha löst ut den från sina syskon. Där var han bosatt till in på 1720-talet. Han var gift med Scholastica Sofia Rothlieb, som troligen startade Ficksjökrog. Under Eriks tid fortsatte upprustningen av säteriet. Flyglar till huvudbyggnaden uppfördes, liksom flera små torp som anlades. Omkring 1715 stod karolinergården färdigbyggd, i så gott som samma utseende som idag. Kapten Ekenberg dog 1741 "uppå marschen till landsorten från Karlskrona".
Ätten Ehrenstrahl
Erik Johans äldsta dotter, Anna Fredrika, fick överta säteriet efter faderns död. Hon trädde i brudstol år 1743 på Fårebo med hovfanjunkaren, baron Carl Adam Ehrenstrahl, född 1712 i Stockholm. De fick barnen Margareta Sofia 1744 och tvillingarna Emanuel Viktor och Carl Fredrik 1746.
Men baronen skötte sorgligt nog inte godset särskilt väl utan lät det förfalla. Hustrun Anna Fredrika dog 1749 av lungsot, endast 26 år gammal.
Baronen gifte år 1750 om sig med den vackra jungfrun Anna Lovisa Klingspor från gården Lidhem i Locknevi socken, dotter till den mäktige överstelöjtnanten och godsägaren Staffan Klingspor och Ursula Christina von Stegling.
I äktenskapet med Anna Lovisa föddes två döttrar, varav den äldsta dog späd. Men redan 1752, samma år som andra dottern föddes, insjuknade Carl Adam av lungsot och gick bort.
Året därpå hölls arvsskifte efter honom och tvillingarna Carl Fredrik och Emanuel Viktor blev nu ägare till Fårebo. Systern Margareta Sofia, gift Lysell, fick Bollnäs på sin lott. Men ingen av dem var intresserad av jordbruk, och ingen bodde där. Tvillingarna studerade i Lund, så under tiden var det olika bönder som brukade gårdarna Fårebo och Bollnäs.
Sekreteraren, baron Emanuel Viktor Ehrenstrahl fick efter sin brors för tidiga död överta dennes hälft i säteriet. Tidigare hade en Adam Persson köpt Bollnäs av kaptenskan Margareta Sofia Ehrenstrahl, men i övertagandet av hela Fårebo köpte Emanuel Viktor Bollnäs av Adam Persson för 6270 daler. Han var nu ensam ägare till hela Fårebo.
Men affärerna och lånen han varit tvungen att ta blev för trassliga för den unge baronen Emanuel Viktor. Det slutade inte bättre än att godset (efter ca 165 år i arv genom olika släktled) fick pantsättas på 50 år till en handlare Hultman i Kalmar. Detta skedde i form av förpantningsbrev 1773. Makarna Ehrenstrahl fick lämna Fårebo året därpå, och Emanuel Viktor dog av lungsot år 1778 hos sin svåger Gudmund Lysell på Ribbingsnäs säteri i Barkeryds socken i Jönköping. Han var då endast 33 år gammal. I kyrkboken har prästen skrivit: "en man med gudsfruktan, ödmjukhet, stillhet och fromhet", källa: Döda Barkeryds sn 1773-1809 C:3 s.29
Under tiden som Hultman stod som huvudman för godset sköttes driften av godsfogde Alexander Edberg. Skötseln av gården var inte den bästa, utan gick på sparlåga och jordbruket förföll mer och mer.
Klicka här för en sammanställning av ätterna Ekenberg och Ehrenstrahl.
Ätten Nordenskjöld
Den 23 mars 1791 drog en saltmättad vind in på Fårebo. Då köpte viceamiralen, kommendören av svärdsordern, friherre Otto Henrik Nordenskjöld godset av handlare Hultmans arvingar för 5000 riksdaler i Banco och 600 i Riksgäldsedlar.
Viceamiral, kommendör av Kungliga Svärdsordern, friherre
Otto Henrik Nordenskjöld
1747-1832
Källa: Krigsarkivets Porträttsamling
Otto Henrik Nordenskjölds namnteckning på brev till kung Gustaf III ombord på skeppet Gustaf III den 3 oktober 1789. Källa: Ericsbergsarkivet
Nordenskjöld härstammade ursprungligen från Tierp i Uppland, men amiralen själv var född i Finland, där han hade djupa rötter. Fadern var Carl Fredrik Nordenberg, adlad Nordenskjöld. Modern hette Hedvig Märta Ramsay.
Otto Henrik gifte sig år 1789 i Stigtomta kyrka i Södermanland med den ärbara grevinnan Beate Jacquette Wrangel af Sauss, dotter till översten, greve Johan Reinhold Wrangel af Sauss och friherrinnan Charlotta Wachtmeister af Björkö.
Bruden var så högättad att hon förutom en lång rad förtjänstfulla sjömilitärer, de välkända fältmarskalkarna Rutger von Ascheberg och Magnus Stenbock samt flera medlemmar ur släkterna De la Gardie, Oxenstierna, Sture och Brahe också räknade kungarna Johan III, Erik XIV, Gustav Vasa och Karl Knutsson Bonde bland sina förfäder.
Äktenskapet med Beate Jacquette sägs ha varit sällsynt lyckligt - trots en åldersskillnad - och paret fick sju barn. Beate har för övrigt fått en gata uppkallad efter sig i Fårbo samhälle - Beatelundsvägen, eftersom det enligt traditionen vid denna plats fanns en synnerligen vacker björklund som grevinnan ofta besökte.
Julen 1812 drabbades dock familjen av en svår sjukdom, då grevinnan fru Nordenskjöld, som var något av socknens läkare, drog hem en febersjukdom. Den tog inte bara hennes eget liv, utan också två av hennes barn, enda dottern Hedvig Charlotta "Hedda" och sonen Fredrik August.
Slaget vid Hogland
Otto Henrik hade krigserfarenheter från de brittiska och franska flottornas strider utanför Senegal och i Amerika och var i sjötåget mot de ryska styrkorna i kriget mot Ryssland 1788-1790 först flaggkapten under hertig Karl (sedermera Karl XIII), som var kung Gustav III:s bror.
Hertig Karl hade utnämnts till storamiral redan i vaggan, men hade ingen som helst sjöutbildning, vilket han var plågsamt medveten om. Kungen var nu ivrig och ville ha ett avgörande och gav hertig Karl order om att söka upp ryssarna till sjöss. De möttes en varm och soldisig sommardag 17 juli 1788 vid Kallbåda grund, nära Hogland som kriget av någon anledning blivit uppkallat efter. Otto Henriks dilemma var att alla order under drabbningen måste komma från hertig Karl, eftersom det var han som formellt var chef för flottan, men det var Nordenskjöld som ledde striderna. Slaget blev taktiskt oavgjort men firades som en stor svensk seger. Alla svenska officerare som varit med om slaget befordrades en grad, utom Nordenskjöld som steg två grader och nu blev konteramiral.
Slaget vid Hogland. Mannen till vänster, bakom hertig Karl, är
dåvarande flaggkaptenen Otto Henrik Nordenskjöld, som var den
verklige befälhavaren. Intill honom står den runde amiralen, greve
Anton Johan Wrangel af Sauss - Beate Jacquettes farbror.
Målning av Per Krafft d y. Nationalmuseum
Att det sjökrigshistoriska "Viborgska gatloppet" 1790 lyckades var Nordenskjölds förtjänst.
Amiralen på Fårebo
Men åter till Fårbo säteri. Egendomen hade under en lång tid varit svårt eftersatt, så det fanns mycket att axla för en driftig amiral. Reparationer, nyodlingar, utdikningar, nybyggnationer mm. I ett brev som finns bevarat skriver amiralen om Fårbo: "Läget är rätt vackert med fisksjö framföre. Hus: medelmåttig byggnad efter ortens sed av trä. Vacker trädgård, och utsökt goda fruktträd, mest utländske."
Foto: Mattias Loman 2005
Det första som gjordes var att ta sig an säteribyggnaden som var i stort behov av reparationer. Kakelugnar byggdes och byggnaden isolerades. Vidare uppfördes brygghus och torkhus för lin. Nytt stall, ny loge, hönshus och vagnshus ordnades. En ny ladugårdsbrunn grävdes, 17 meter djup. Gärden inhägnades och fick nya portar. Nya lador uppfördes i ordlingarna och aspalléer planterades. 3200 lass kärrjord lades på åkrarna. Amiral Nordenskjöld var på sin tid en mycket driftig man. En stor del av verksamheten var torparna. När amiralen tillträdde fanns det 9 torp, och under sin levnad lät han uppföra 12 st nya torp. De allra flesta var s k skogstorpare.
Otto Henriks och Beate Jacquettes gravsten på
kyrkogården i Misterhult. Foto: Mattias Loman 2010
Ätterna sammanlänkas
1832 i april gick den ärbare amiralen ur tiden och sedan dess har ättlingar i rakt nedstigande led fått den gamla karolinergården på sin lott. Efter amiralen var det näst äldste sonen major Carl Adam Nordenskjöld (gift med Johanna Amalia Charlotta Stålhammar, dotter till översten och godsägaren Jon Stålhammar och Magdalena Mannerstam på Salshult i Stenberga socken).
Carl Adam genomförde en renovering av säteriet och byggde bl a till pocherna på corps-de-logiet. När Carl Adam dog i september 1880 tog hans äldste son överste Jon Otto Henrik Nordenskjöld över.
Översten vid Kalmar regemente
Jon Otto Henrik Nordenskjöld
1837-1891
Källa: Krigsarkivets Porträttsamling
J O H var gift med sin kusin Vendela Charlotta Vilhelmina f. Nordenskjöld, vars far var en farbror till J O H, nämligen kaptenen vid Kalmar reg:te Anton Mauritz Nordenskjöld på Bjädesjö säteri i Myresjö sn. Han var gift med Teofilia Vilhelmina Hammarskjöld vars farfars farfars far var ovanstående major Arvid Hammarskjöld. Så i och med J O H:s giftermål sammanlänkades släkterna Nordenskjöld-Hammarskjöld och en Hammarskjöld bodde åter på Fårebo.
John Otto Henrik Nordenskjölds namnteckning på ett Gränsbestämningsndokument den 22 augusti 1881. Källa: Lantmäteriet
Vid John Otto Henriks död 1891 gick säteriet över till sonen Harry (den förste av Nordenskjöldarna som inte trädde in i militäryrket), som också han gifte sig med en kusin - Edla Ottonie f. Nordenskjöld, född på Virbo säteri (dotter till kommendörkaptenen Otto Reinhold Nordenskjöld och Edla Vendela Löwenborg). Otto Reinhold var alltså bror till ovanstående Vendela Charlotta Vilhelmina och son till Anton Mauritz och Teofilia Vilhelmina. Edla Vendela i sin tur var syster till Teofilia Vilhelmina, och stammade också från den ärbara ätten Hammarskjöld.
Efter Harrys död 1922 tog sonen Otto Henrik (1896-1978) över. Han gifte sig år 1929 i Älghults socken med fröken Bergliot Maria Håkansson (1906-2005), dotter till direktören Oskar Håkansson och Anna Maria Hallgren, och idag ägs Fårebo av deras sonson.
Klicka här för en sammanställning av den vibrerande krigarätten Nordenskjöld på Fårebo.
Nordenskjöldska familjegravar på Misterhults kyrkogård.
Säteriet idag
Tiden har haft sin gång på Fårebo, men nu har en törnrosasömn svept in över säteriet. Det finns gott om spår i den storslagna naturen som påminner om en svunnen storhetstid. Vildvuxna buskar och trädliknande sly skymmer sikten. En vacker allé som löper i rak linje ner till det gamla båtuset nere vid sjön vänder sig skamset bort och låter inte besökare komma nära inpå. Allt är vildvuxet och snårigt.
Jag hoppas att någon med ett brinnande engagemang för bygden och dess historia tar sig an den svåra uppgiften att återställa trädgården och parken på Fårebo. Jag hoppas kunna bidra till detta med ovanstående spännande gårds- och släkthistoria.
Trädgårdsmästarna på Fårebo
Fårebo var förr känt för sin fina fruktträdgård. Intressant är att den trädgårdsmästare som verkade på godset mellan ca 1785-1823, Per Börjesson Wahlgren, är stamfader för den välkända skådespelarsläkten Wahlgren.
Här följer en sammanställning av trädgårdsmästarna på Fårebo. De blåmarkerade namnen har även en släktutredning.
Per Börjesson Wahlgren (ca 1785 - 1823)
Adolf Wahlgren (1823 - ca 1841)
Anders Fredrik Nyström (ca 1842- )
Jonas Fredrik Ekström
Karl Peter Johansson
Axel Gottfrid Karlsson
Frans Oskar Franzén
Karl Gustaf Jansson
Erik Valdemar Eriksson
Sammanställt av Mattias Loman 2010.
|
